”Mitt språk är färgen och leran. Minnesbilder dyker upp ur det förflutna, gestaltar sig som en form eller en färgklang på duken. Andra gånger blir berättelsen tydligare, människor och djur kommer fram och vill ta sin plats. Skogen är ett motiv jag ständigt återkommer till. Den mörka granskogen, myrarna, mossmarkerna. Här har jag vuxit upp och här känner jag mig hemma. Jag försöker inte tolka bildernas innehåll. Att måla är att likna vid drömmens tillstånd. Fragment av olika händelser dyker upp och blandar sig till synes utan sammanhang. Med min konst vill jag ordlöst förmedla känslor och stämningar. Kanske kan de få betraktaren att minnas egna upplevelser eller göra sina egna tolkningar.” Inga Leo